Lycka är att ta bort stödhjulen
Att sitta på hojen var lycka och frihet. Och det är det fortfarande. Jag har länge drivit olika techföretag, men Vässla är en annan grej – för nu får jag jobba med min passion för tvåhjulingar för första gången. Och jag ska försöka göra det utan stödhjul.
Den här rackaren gled jag runt på
En Yamaha YZinger från 1985 var min första hoj med motor. Jag körde varje dag tills jag blev för stor och uppgraderade till en 80cc. Morsan körde runt mig till crossbanor i trakten, med hojen därbak på sin folka pickup. Och jag måste erkänna, några detaljer från den fräna 80-talaren har vi lånat när vi designat vår nya moppe.
Sen hittade jag en skrothög
För några år sedan gjorde jag ett bucket-list projekt. Jag sprang på en gammal Jeep Wrangler. En riktig skrothög. Men den gick att fixa, för allt går att fixa. Jag bodde i garaget i 5 månader och googlade och googlade för att fatta hur man gör. Första resan efter renoveringen blev en trip till Biltema för jag hade glömt en grej. Andra resan blev en campingtrip med barnen.
Titta in under skalet
Det första jag gjorde när jag tog över Vässla var att skruva isär alla hojar. Varende liten jäkla mutter, skruv och bricka. För att fatta hur allt funkade och för att tillsammans med mina nya design-, mekanik - och batterimänniskor se hur vi kunde göra sakerna ännu bättre. Och för att kunna svara på frågor i kundtjänst såklart.
Så i vår kommer den. Den nya moppen.
Snart kommer jag att lägga ut lite specifikationer och ritningar på vår nya hoj. Det är en moppe med ny design, grym räckvidd och lite annat smått och gott, utvecklad med några som är läskiga på att meka - ett av världens bästa tech- och designföretag. Moppen borde kanske heta farfar. Eller Tore. Vi får se. Vad tycker ni?
